En bok som väcker känslor

Huvudpersonen i boken heter Cecilia och hon bor med sin familj på Stora Essingen i Stockholm. Man förstår ganska snabbt att Cecilia inte mår speciellt bra men utåt försöker hon visa upp den perfekta familjen. Cecilia har glömt bort vad det är hon egentligen gillar och fogar sig bara efter alla andra. Det skaver inom henne. För att må bättre gör hon väldigt konstiga saker. Hon förstör sonens älsklingsbil och snor saker från vänner och kollegor. På nätterna ger hon sig ut och springer flera mil vilket leder till att hon knappt sover något. Äter gör hon inte heller speciellt ofta och man väntar bara på att allt ska brista.

Jag skulle aldrig ljuga för dig är en bok som gör mig riktigt arg. Jag tycker inte synd om Cecilia utan jag blir förbannad på henne. Vid ett tillfälle föreslår Josef, Cecilias man, att de ska skaffa ytterligare ett barn. Cecilia vill egentligen inte men hon säger inget utan fogar sig i Josefs önskemål. Detta gör mig förbannad. Om man inte kan krama sitt barn utan att känna olust är då lösningen att skaffa sig ytterligare ett barn. 

Cecilia känner själv att hon inte blev sedd som barn. Föräldrarna älskade varandra och hade inte riktigt plats för Cecilia.

Jag skulle aldrig ljuga för dig är en bok som väcker känslor. En kollega var tvungen att lägga den ifrån sig medan jag slukade den. Det är dock ingen angenäm läsning och jag mår stundtals väldigt illa med tanke på Cecilias barn.

Boken får mig att tänka på det här med att skaffa barn, hur lättvindigt vissa tar på det. En del människor tycks tro att bara vi skaffar ett barn till så kommer alla problem att försvinna.