Nu har jag äntligen läst Svinalängorna av Susanna Alakoski. Den har stått i hyllan i många år och det är en bok som jag tänkt läsa många gånger. Boken ingår i min egen utmaning Läs boken, se filmen. Det känns skönt att jag äntligen läst den och nu ska jag bara se filmen också.
Leena, bokens huvudperson, flyttar till ett nybyggt bostadsområde i Ystad. Familjen tycker att det är riktigt lyxigt. Lägenheten har tre rum och varmvatten. Jag tror boken utspelar sig i slutet av 60-talet.
Leenas föräldrar super en himla massa och Leena får höra att de är periodare. Under dessa perioder försöker Leena göra så lite väsen av sig som möjligt. Hon sover ofta över hos sin kompis Åse som bor i lägenheten bredvid. På natten hör hon genom väggen hur föräldrarna bråkar. Leenas föräldrar är nästan alltid frånvarande vid alla viktiga händelser i Leenas liv. De saknas på uppvisningar och skolavslutningar så Leena har lärt sig att smita iväg hem innan någon märker att inte hennes föräldrar är där.
Svinalängorna är en sorglig bok för det är ingen rolig uppväxt som Leena haft. Jag var för något år sedan och lyssnade när Alakoski berättade om Svinalängorna och om jag inte minns helt fel så berättade hon då att boken bygger till viss del på egna upplevelser.
Jag tycker boken är helt okej men det blir lite väl mörkt emellanåt. Det är mycket supande, slagsmål och misär.
Alakoski vann Augustpriset 2006 för boken och boken har även blivit film 2010.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar