I somras började jag läsa Ann Rosmans böcker om kriminalinspektör Karin Adler. Jag läste snabbt de två första och tänkte även läsa den tredje boken, Porto Francos väktare. Men så började jag jobba och han inte riktigt med den så jag fick lägga undan den. Men i helgen visste jag inte riktigt vad jag skulle läsa och då fick jag syn på den igen och fick lite dåligt samvete då jag lånat den på biblioteket och verkligen borde lämna tillbaks den. Några timmar senare hade jag läst 200 sidor och var riktigt fast i berättelsen. I dag fick jag chansen att läsa ut den då dottern ville vila en stund. Så nu är den slut och jag kan lämna tillbaks den och mitt ständiga dåliga samvete kan bli lite lättare.
I Porto Francos väktare hittas det ett lik i en mosse. När man till slut får upp kroppen ser man att kvinnan håller ett barn i famnen. Karin Adler kallas till platsen på Klöverön.
Vi får även följa en annan historia som tar sin början i slutet av 1700-talet. En kvinna ska giftas bort med en man som hon endast träffat en gång då han var på middag i hennes fars hem. När kvinnan sedan får hör en historia om mannen blir hon ännu mer säker på att hon inte vill gifta sig med honom. Hennes far vill dock inte lyssna på henne så hon flyr till ön Marstrand. Hon klär ut sig till man för som kvinna har hon ingen som helst chans att få jobb förutom som glädjeflicka.
Om du vill veta hur dessa två händelser hänger ihop får du läsa boken.
Jag gillar verkligen Porto Francos väktare. Det är spännande att läsa om kvinnan som flyr för att inte bli bortgift. I denna boken handlar det inte speciellt mycket om Karin Adler utan historien som utspelar sig i 1700-talets slut dominerar. Jag fastnar direkt i berättelsen och hade jag haft mer lästid igår hade jag antagligen läst boken i ett svep.
Ann Rosmans böcker ligger i min att-läsa-hög!
SvaraRaderaDå har du några bra böcker att se framemot :)
RaderaÄnnu ett dåligt samvete i bokhyllan. Första boken är läst och jag måste snart ta mig an de andra, jag gillade ju dte jag läste.
SvaraRaderaJag gillar Rosmans böcker. Man läser dem hyfsat snabbt också då de inte är så tjocka.
Radera