En dag när Alicia är i skolan blir hon fast på toaletten i över en timme då den gått i baklås. Under den timmen hinner hon fundera en hel del. Är det verkligen det här hon vill göra med sitt liv? Vill hon verkligen gå naturvetenskaplig linje på gymnasiet? Nej det vill hon inte och till allas förskräckelse hoppar hon av. Hur ska Alicia kunna utföra stordåd när hon sitter där i skolan och möglar.
Alicia flyr till sin mormor. Det är henne som Alicia känner att hon kan prata med. De sätter sig ner och försöker göra en plan för Alicias liv vilket inte visar sig vara helt lätt.
Alicia är rätt driftig av sig och hon bestämmer sig för att skaffa ett jobb och några timmar senare har hon jobb på ett fik som hon tycker är mysigt. Alicia trivs verkligen på sitt jobb, allt är så himla roligt. Sen kan man ju träffa killar där också och det är precis vad Alicia gör närmare bestämt sin blivande man.
Lisa Bjärbo skriver så oerhört bra. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är men det flyter så himla bra. Bjärbo skriver på ett sätt som gör att man småler genom hela boken fast om den är lite sorglig också. Jag vill bara läsa mer och mer för boken tog slut alldeles för snabbt. Jag hoppas Bjärbo fortsätter skriva ungdomsböcker för det behövs lite roliga böcker mitt bland allt elände.
Alicias beskrivning av sig själv är bara för bra:
"Nu är jag inte barn längre. Jag är Alicia.
Sexton, snart sjutton, med kolsyra i venerna och håret på svaj.
Kanske inte riktigt självlysande, men det är fan på gränsen."
Bjärbo skriver även bloggen
Onekligen som är hur fantastisk som helst.