Drömhjärta ingår i min bokcirkel på jobbet. Hade det inte varit för bokcirkeln så är det nog en bok som jag inte läst. Ibland är det bra när någon annan väljer böcker så man tvingas läsa böcker utanför sin bekvämlighetszon, så man vidgar sina vyer lite.
Drömhjärta handlar om kusinerna Nora och Alicia som bor på Kuba. Alicia är den äventyrliga och Nora är den förnuftiga av dem. Nora växer upp i skuggan av Alicia som alla tycker är så vacker. De båda flickorna lever ett bra liv då båda familjerna har det bra ställt.
När Fidel Castro tar makten över landet tror man till en början att allt ska bli mycket bättre i landet men det visar sig bli precis tvärtom. Noras familj väljer tidigt att lämna Kuba och flytta till USA medan Alicias familj blir kvar. På Kuba blir det bara värre och värre. Nora försöker hålla kontakten med Alicia men det är väldigt långt mellan breven. I breven berättar Alicia om hur svårt det är att få tag i mat. Hur långt är man egentligen bered att gå för att skaffa mat åt sitt barn, skulle man ge upp hela sitt liv?
Jag tycker det tar ett tag innan jag kommer in i boken. Jag vet inte om det är för att jag läser mycket ungdomsböcker om det är det som gör att jag tycker lite tjockare böcker blir lite sega. För jag tycker att Drömhjärta var lite seg ibland. Är det någon annan som läst boken, vad tyckte ni?
Det är dock intressant att följa de två flickornas liv. Hur olika det blir fast de egentligen hade samma förutsättningar från början.
Cecilia Samartin har även skrivit en annan bok som heter Senor Peregrino. Jag tror dock inte att det är någon bok som jag kommer att läsa utan jag ger mig nog ut på nya författaräventyr.
Drömhjärta handlar om kusinerna Nora och Alicia som bor på Kuba. Alicia är den äventyrliga och Nora är den förnuftiga av dem. Nora växer upp i skuggan av Alicia som alla tycker är så vacker. De båda flickorna lever ett bra liv då båda familjerna har det bra ställt.
När Fidel Castro tar makten över landet tror man till en början att allt ska bli mycket bättre i landet men det visar sig bli precis tvärtom. Noras familj väljer tidigt att lämna Kuba och flytta till USA medan Alicias familj blir kvar. På Kuba blir det bara värre och värre. Nora försöker hålla kontakten med Alicia men det är väldigt långt mellan breven. I breven berättar Alicia om hur svårt det är att få tag i mat. Hur långt är man egentligen bered att gå för att skaffa mat åt sitt barn, skulle man ge upp hela sitt liv?
Jag tycker det tar ett tag innan jag kommer in i boken. Jag vet inte om det är för att jag läser mycket ungdomsböcker om det är det som gör att jag tycker lite tjockare böcker blir lite sega. För jag tycker att Drömhjärta var lite seg ibland. Är det någon annan som läst boken, vad tyckte ni?
Det är dock intressant att följa de två flickornas liv. Hur olika det blir fast de egentligen hade samma förutsättningar från början.
Cecilia Samartin har även skrivit en annan bok som heter Senor Peregrino. Jag tror dock inte att det är någon bok som jag kommer att läsa utan jag ger mig nog ut på nya författaräventyr.
Jag älskade verkligen den här boken - stämningen, språket, historien. Jag kände aldrig att den var seg, snarare tvärtom. Däremot tyckte jag inte riktigt lika bra om Señor Peregrino, som många anser vara bättre.
SvaraRaderaJag läser så många tunna och lätta böcker så en bok på över 400 sidor känns som en tegelsten för mig. Jag känner mig också väldigt stressad i min läsning så det kan säkert vara därför som det känts trögt.
Radera