Inte på riktigt, inte på låtsas av Maja-Maria Henriksson

 Inte på riktigt, inte på låtsas är den fristående uppföljaren till Jag finns. Det går utmärkt att läsa boken fast om man inte läst Jag finns.

Johanna har nu hunnit bli nästan 17 år och livet är ganska okej. I stället för att plugga har hon ett jobb. Hon hjälper till med disken på en nattklubb. Inte världens roligaste jobb men bättre än att gå i skolan. På jobbet finns också Jens som Johanna blir förälskad i. 

På hemmafronten är det sådär. Johannas mamma har ny kille, Krister, och hon är gravid. Krister och Johanna kommer inte överens och det blir ofta bråk. En dag presenterar Johannas mamma och Krister en lösning som de tycker är superbra. De vill att Johanna ska bo i Kristers gamla lägenhet. Där kan hon ju få det hur mysigt som helst. Det visar sig dock att Krister har tänkt komma och gå som han vill i lägenheten så Johannas närvaro där blir kort. Då finns det inte så många andra ställen än gatan.

Att läsa boken gör ont. Alla dessa vuxna som sviker och bara tänker på sig själva. Det är ingen av Johannas föräldrar som bryr sig om Johanna utan de vill mest bara bli av med henne, som om hon inte finns på riktigt. Jag vet inte hur mycket som bygger på författarens egna upplevelser men om jag har förstått det rätt så är i alla fall en viss del självupplevt. Som tur är finns det i alla fall en vuxen som bryr sig och som gör att boken inte är helt nattsvart.

Jag tycker väldigt mycket om denna bok. Jag gillar Maja-Marias sätt att skriva. Jag hoppas att ungdomar som är i en liknande situation kan få tröst av boken och att de ser att det går att ändra på saker och ting fast om det ser nattsvart ut.