Ibland borde man stanna upp och reflektera över allt bra som man har i sitt liv. I morse hamnade jag på en blogg som fick mig att tänka till. Jag var inne och läste hos veronicaolin. Hon och hennes sambo har precis mist sin dotter. Efter en helt normal graviditet och förlossning kommer Astrid ut men hon andas inte.
Om ni sitter på jobbet så gå inte in på bloggen för ni kommer garanterat fälla en tår. För mig blev det en hel del. Här sitter man själv med en liten tjej på lite mer än sex månader. Det känns som ett under att hon mår så bra då hon kom sex veckor för tidigt. Allt kunde verkligen gått så fel men för henne har allt bara varit bra nästan från första dagen. Varje morgon vaknar man upp utav att någon ligger och jollrar i sin spjälsäng. Man är inte alltid så sugen på att gå upp men när man väl går upp så möts man av världens leende och så är dagen räddad. För det där leendet går ju inte att stå emot.
Usch ja det var verkligen hemskt att läsa den där bloggen. Inte ofta jag gråter men där brast det verkligen, framförallt när jag såg fotona på flickan :( Jag lider verkligen med föräldrarna. Kan inte föreställa mig hur jag skulle kunna leva vidare utan vårt lilla charmtroll. Vi har verkligen haft tur!
SvaraRadera