Pojkarna handlar om tre tjejer; Bella, Momo och Kim. De håller sig gärna till varandra och med killar vill de helst inte ha att göra med. Killarna är bara jobbiga, stökiga och det allra värsta är när de försöker tafsa. Varför kan inte tjejerna få ha sina kroppar ifred?
Momo är en konstnärssjäl. Hon gillar att skapa både kläder och kostymer. Momo har alltid något projekt på gång.
Bella är en flicka med rött hår och fräknar. Hon är kurvig och har stora bröst som ofta drar till sig killarnas blickar. Bella bor i ett radhus med sin pappa som är i ständig dvala. I trädgården finns ett växthus och där spenderar Bella all sin fritid. Hon sköter sina växter med mycket omsorg.
I ett annat hus nära Bella bor Kim. Kim är tanig och har eksem som kliar. De kliar så mycket att hon helst skulle vilja skala av sig skinnet. Kim skulle vilja ha en annan kropp. Att den önskan skulle gå i uppfyllelse är det väl ingen som tror allra minst Kim själv.
De tre tjejerna umgås ofta i Bellas växthus. Där får de vara ifred. De klär ut sig i kostymer som Momo tillverkar och spelar att de är några andra. En dag får Bella nya fröer som hon beställt. Med fröerna ligger också något annat, ett skott från någon växt som Bella inte känner till eller beställt. Bella planterar växten och den växer och det bildas frukter med nektar. En kväll provar de att dricka lite från frukterna och efter det blir inget mer sig likt.
I början av boken står det så här:
"Jag har en historia att berätta, men min historia är inte till för vem som helst."
Det kan jag hålla med om. Jag tyckte väldigt mycket om boken men när jag berättade för min sambo vad den handlade om så blev han genast avskräckt. Han tyckte att det var för konstigt. Jag har ett lite mer öppet sinne och jag tycker världen där i växthuset verkar magisk. De vuxna är nästan obefintliga och de tre tjejerna lever sitt eget liv. Men Kim vill något annat och då blir det en spricka i gruppen och det är då det börjar bli riktigt intressant.
En bra och annorlunda bok för dig som har ett öppet sinne.
Är du nyfiken på Jessica Schiefauer så kan du läsa hennes blogg här.
....................................
Momo är en konstnärssjäl. Hon gillar att skapa både kläder och kostymer. Momo har alltid något projekt på gång.
Bella är en flicka med rött hår och fräknar. Hon är kurvig och har stora bröst som ofta drar till sig killarnas blickar. Bella bor i ett radhus med sin pappa som är i ständig dvala. I trädgården finns ett växthus och där spenderar Bella all sin fritid. Hon sköter sina växter med mycket omsorg.
I ett annat hus nära Bella bor Kim. Kim är tanig och har eksem som kliar. De kliar så mycket att hon helst skulle vilja skala av sig skinnet. Kim skulle vilja ha en annan kropp. Att den önskan skulle gå i uppfyllelse är det väl ingen som tror allra minst Kim själv.
De tre tjejerna umgås ofta i Bellas växthus. Där får de vara ifred. De klär ut sig i kostymer som Momo tillverkar och spelar att de är några andra. En dag får Bella nya fröer som hon beställt. Med fröerna ligger också något annat, ett skott från någon växt som Bella inte känner till eller beställt. Bella planterar växten och den växer och det bildas frukter med nektar. En kväll provar de att dricka lite från frukterna och efter det blir inget mer sig likt.
I början av boken står det så här:
"Jag har en historia att berätta, men min historia är inte till för vem som helst."
Det kan jag hålla med om. Jag tyckte väldigt mycket om boken men när jag berättade för min sambo vad den handlade om så blev han genast avskräckt. Han tyckte att det var för konstigt. Jag har ett lite mer öppet sinne och jag tycker världen där i växthuset verkar magisk. De vuxna är nästan obefintliga och de tre tjejerna lever sitt eget liv. Men Kim vill något annat och då blir det en spricka i gruppen och det är då det börjar bli riktigt intressant.
En bra och annorlunda bok för dig som har ett öppet sinne.
Är du nyfiken på Jessica Schiefauer så kan du läsa hennes blogg här.
....................................
Titel: Pojkarna
Författare: Jessica Schiefauer
Antal sidor: 185
Förlag: Bonnier Carlsen
ISBN: 978-91-638-6866-5
Det kan nog provocera. Min man tyckte att det lät väldigt knäppt, men många andra jag berättat om boken för gillar idén. Tyckte om den, trots en del stereotypa inslag.
SvaraRadera