fredag 7 juni 2013

Om genrer

Då var det fredag igen och solen skiner och jag är ledig. Kan det bli mycket bättre? Tänkte starta dagen med en bokbloggsjerka inne hos Annika.

Veckans fråga:

Hur ”genrebunden” är du? Det vill säga vad förväntar du dig av en bok som är kategoliserad i en viss genre?

Jag bryr mig inte så mycket om det här med genre i alla fall inte bland vuxenlitteraturen. När det gäller ungdomsböcker blir jag dock ibland irriterad när det står att det ska vara en deckare men inte alls  innehåller de klassiska delarna som en deckare bör innehålla. Det bör ju finnas ett brott och någon som ska klara upp detta. När det är deckare för ungdomar så är det ju oftas just ungdomar som klarar upp brotten och inte poliser men det kan jag ha överseende med. Jag tycker det finns väldigt få deckare för ungdomar vilket är konstigt då det ju skrivs enorma mängder för vuxna.

När det gäller litteratur för vuxna så läser jag inte så himla många olika genrer. Det blir mest deckare eller vanliga romaner. Framför mig på bordet ligger just nu Du går inte ensam av Mari Jungstedt och det står att det är en kriminalroman. Vad är egentligen skillnaden på deckare och kriminalroman? Jag skulle ju säga att Jungstedt skriver deckare. Någon som vet?

17 kommentarer:

  1. Jag skulle säga att en deckare är den gamla typen av pusseldeckare som fokuserar på själva gåtan medan det mesta som skrivs idag är polisromaner där realistisk skildring av polisarbetet, poliskaraktärerna och mordet i sig är huvudsaken. I dagens polisromaner får man t.ex. ofta veta vem som är boven på ett tidigt stadium och sedan handlar det om att följa utredarna. I princip allting efter Sjöwall Wahlöö är polisromaner, skulle jag säga.

    Men ungdomsdeckare är intressant - förr fanns ju alla Enid Blyton som jag slukade i rask takt som barn. Är det ingen som tagit upp tråden efter henne?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det där med ungdomsdeckare tycker jag som sagt är konstigt. Visst det finns en del men förvånansvärt lite. Jag vet knappt vad jag ska sätta i händerna när eleverna kommer och frågar.

      Radera
  2. För mig är nog bara kriminalroman ett "finare" ord för deckare. Och kanske också att deckare mer har en polis som löser brottet, medan kriminalroman kan ha en journalist, en läkare eller vilket yrke som helst som "problemlösare". Men det är ju bara vad jag tycker :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ha ha, jag ser att du och jag har helt olika uppfattningar om vad som är vad. När jag pluggade tyska fick jag lära mig att vem som helst kan lösa brott i en deckare medan det är polisen som står för utredningsarbetet i en kriminalroman.

      Jag kanske blev lurad? Hmm ... detta måste undersökas ordentligt!

      // Annika (http://alkb.se)

      Radera
  3. Jag brukar vårdslöst kategolisera i stort sett alla böcker jag läser för deckare, men det finns dock en viktig skillnad mellan deckare och kriminalromaner: i en deckare kan i stort sett vem som helst utreda brottet/brotten (journalister, advokater, privatdetektiver, etc) medan polisen endast har en biroll (om ens det).

    I en kriminalroman däremot är det poliser som utreder brottet/brotten och det är också deras utredning som står i fokus.

    Att jag som självutnämnd "expert" drar alla böcker över en kam beror helt och hållet på att deckare är en mer inarbetad genre i folkmun. Bekvämlighetsskäl med andra ord. Kanske borde skärpa mig!?

    // Annika (http://alkb.se)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för klargörandet :) Jag kallar också allt för deckare men då står det ju rätt på Jungstedts bok för där är det ju polisen som löser brottet.

      Jag skulle ju kunna undersökt det själv men ni gjorde det så bra till mig, tack! :)

      Radera
  4. Men inom romaner finns ju också många genrer och där gillar jag att de överraskar mig en smula!

    SvaraRadera
  5. Ja det har blivit lite av en djungel med alla genrer som tillkommit. Vet inte heller alltid riktigt vad som är vad.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nä det där är inte helt lätt. Känns som det kommit nya genrer. Jag hade aldrig hört talas om dystopier innan. Men nu finns det ju en hel uppsjö.

      Radera
  6. Vad mycket jag aldrig tänkt på märker jag när jag läser kommentarerna. Har aldrig funderat på att vem som löser ett brott har betydelse för vad boken kallas, för mig har deckare mer varit att jag också har haft chans att lösa mysteriet. Men jag tycker Sannas tanke om vad som kategoriserar en polisroman är klockren.

    SvaraRadera
  7. Jag har aldrig funderat på det här med vad jag förväntar mig av olika genrer tidigare faktiskt. Kanske kommer börja efter den här jerkan :)

    SvaraRadera
  8. När jag var liten var det ju Fem-böckerna, Kitty, Bröderna HArdy och Tre deckare som gällde men du har helt rätt i att ungdomsböcker där är det barnen/ungdomarna själva som får lösa brotten/mysterierna.

    SvaraRadera
  9. Mari Jungstedt finns i min Juni bokhög och är man sugen på en vanlig deckare så är den utmärkt.(hoppas jag)
    Mia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jungstedts senaste läser man på ett kick. Inte hennes bästa men helt ok.

      Radera
  10. Och vad är skillnaden mellan en kriminalroman och en spänningsroman?
    I just Jungstedts böcker så förväntar jag mig nog en gåta av någon anledning...

    SvaraRadera
  11. Intressant det där med genrer och vad som är och inte är en deckare till exempel.

    SvaraRadera
  12. Jag är ganska genrebunden när jag väljer bok, men sen tycker jag det är OK om författaren inte är det, så länge som boken är bra...

    SvaraRadera