söndag 8 januari 2012

Pojken i randig pyjamas av John Boyne

Pojken i randig pyjamas är en bok som jag länge tänkt läsa men av någon anledning har det inte blivit av förrän nu. Boken utspelar sig under andra världskriget och när boken tar sin början bor Bruno med sin familj i Berlin. Bruno är nio år och lever ett bekymmerslöst liv. Hans största bekymmer är hans några år äldre syster som är "ett hopplöst fall". 

En dag när Bruno kommer hem från skolan ser han familjens husa stå och rota bland hans saker. Bruno undrar vad hon håller på med. Det visar sig att hon packar dem för att familjen ska flytta. Brunos pappa har blivit befordrad och nu ska hela familjen flytta. Bruno vill inte alls flytta för han har ju faktiskt gjort planer med sina vänner vilket pappan borde förstå.

När Bruno kommer till sitt nya hem får han en chock. Ska de bo i det här huset som bara har tre våningar. Ett riktigt tråkigt hus som inte alls har några skrymslen och vrår att utforska. Från sitt fönster kan han se ett staket och långt bort en massa människor som alla har samma randiga pyjamas på sig. Har de kommit till landet? Fast då borde han se djur och det gör han inte. Efter ett tag blir han så trött på att sitta inne att han bestämmer sig för att gå på upptäcktsfärd fast han egentligen inte får. När han följer staketet så får han syn på en lite prick på andra sidan som när han kommer närmare visar sig vara en liten pojke, Shmuel. Äntligen har Bruno hittat en jämnårig lekkamrat.

Bruno är en väldigt naiv liten pojke och jag blir lite irriterad på honom. Han förstår inte mycket av det som pågår mitt framför näsan på honom. Pojken i randig pyjamas är en bok som det finns mycket man kan diskutera. Kan man verkligen vara så aningslös om vad som pågår mitt framför näsa på en? 

Pojken i randig pyjamas är en riktigt bra bok. Jag har inte läst så många böcker som handlar om andra världskriget så jag har inte så mycket att jämföra med. Jag tror dock inte att det är förtidigt att utnämna den till en favorit i genren. 

2008 blev boken film och för någon dag sedan såg jag den. Den var också bra men får återkomma med ett eget inlägg om den.

3 kommentarer:

  1. Läste den för ett tag och håller med dig i att man blev lite irriterad på Bruno vissa stunder. Men samtidigt var det en väldigt bra bok, skriven ur ett annorlunda perspektiv.

    SvaraRadera
  2. Jag har också funderat på att läsa den väldigt länge – kanske borde ta tag i det snart?

    SvaraRadera
  3. TidningsIda - boken är ju inte så tjock så det tar ju inte så lång tid att läsa den. Jag tycker verkligen den är läsvärd.

    SvaraRadera