I min Top Ten Tuesday är det både ämnet i böckerna och böcker som jag känner har varit svårlästa för jag inte riktigt förstått dem.
1. Hoppas av Åsa Anderberg Strollo som handlar om en tjej som bor på gatan är riktigt jobbig läsning. Det blir ju inte lättare när man vet att den bygger på verkliga händelser heller.
2. Flickan och skulden av Katarina Wennstam blev jag väldigt förbannad när jag läste. Den gjorde att man kände sig så himla maktlös vilket är en jobbig känsla.
3. Pojken som kallades Det av Dave Pelzer behöver väl ingen större förklaring. Den boken är ju bara hemsk.
4. Hemsöborna av August Strindberg hörde jag skulle vara en av Strindbergs lättare böcker. Usch så segt det var. Konstaterade ännu en gång att Strindberg inte är något för mig.
5. Odjuret av Roslund & Hellström var jobbig att läsa pågrund av att det är barn som dör.
6. Kodnamn Verity av Elizabeth Wein tyckte jag var svår och jag vet knappt om jag hängde med i svängarna.
7. Jellicoe road av Melina Marchetta var svår att hänga med i till en början och det var nära att jag gav upp men efter ett tag lossnade det.
8. Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin mådde jag riktigt dåligt av att läsa men den är så himla bra i alla fall.
9. I kroppen min av Kristian Gidlund är ju också hemsk läsning speciellt när man vet att det inte blev något lyckligt slut på den berättelsen.
10. Oceanen vid vägens slut av Neil Gaiman är det många som hyllat men jag fattade inte grejen. Jag tyckte mest det var segt.
Pojken som kallades Det har jag funderat på att läsa, men insett att den kanske är för jobbig!
SvaraRaderaStrindberg är inte min grej heller riktigt, fingerar mycket bättre som uppsatta pjäser.
SvaraRaderaJag har bara läst Odjuret av dessa, den behandlade ju ganska jobbiga frågor. Kodnamn Verity och Pojken som kallades Det har jag stående här.
SvaraRaderaSofia Nordin tyckte jag om men visst var en svår att läsa. Pojken som kallades det har jag läst men den var grymt svår. Odjuret började jag läsa men kunde inte läsa klart faktiskt.
SvaraRadera