Dystopier - en favoritgenre

Efter att ha läst lite olika böcker i sommar tyckte jag att det var dags att ta tag i en av ungdomsböckerna som jag släpat hem från jobbet innan semestern. Det blev Lauren Olivers bok Delirium som jag har varit nyfiken på ett bra tag nu. 

Delirium är en dystopi som utspelar sig i framtidens USA. Lena fyller om några månader 18 år och då är det dags för hennes behandling. Behandlingen som ska skydda henne mot kärleken. För i detta samhälle anses kärleken vara en sjukdom som man måste undvika till varje pris. Efter man genomgått behandlingen paras man ihop med en partner som man gifter sig med och lever lyckligt med i alla sina dar. Det är i alla fall så regeringen framställer det.

Till en början har inte Lena några problem med detta. Det är ju så det alltid har varit. Men så träffar hon Alex och då förändras allt. Är det verkligen som regeringen säger att man kommer vara lycklig bara man genomgår behandlingen. Finns det kanske ett annat alternativ?

En av anledningarna till att den här boken har blivit liggande oläst är nog för att den är på hela 466 sidor. Det tar så himla lång tid att läsa så tjocka böcker för mig. Det tar ett bra tag innan jag kommer in i boken och verkligen blir sugen på att läsa den. Jag tycker att det är lite väl segt till en början och det är inte förrän på slutet som jag är riktigt fast. Givetvis slutar boken på ett sådant sätt att jag måste läsa även nästa bok som heter Pandemonium. Som tur är har jag den hemma så det är bara att sätta igång.   

Jag gillar dystopier men Delirium är inte den bästa jag läst. Jag föredrar Hungerspelen och Divergent. Jag tycker inte att man ska behöva läsa 200 sidor innan det verkligen händer något. Får se om Pandemonium är bättre. Frågan är om Delirium bara hade ett spännande slut eller om historien blir riktigt bra nu i bok två. Det återstår att se.