Hade tänkt skriva lite om boken Bara du finns. Var tvungen att gå upp på ovanvåningen för att hämta den och på väg ner så snubblar jag på mina egna byxor och faller pladask. Så nu är mina knän uppbrända och rätt ont gör det faktiskt. Så jag tror jag lägger mig på soffan och tycker synd om mig själv istället. Frågan är bara hur jag ska ta mig uppför trappan.
Just nu är jag bara väldigt glad att det var en bok jag bar på och inte dottern.
Hoppas ni får en skön söndagskväll och ta det lugnt där ute :)
ibland har man tur i oturen eller hur man nu ska se det, att du inte bar dottern alltså! Minns att när man dotter var liten började jag åka hiss så fort det fanns för jag var så rädd att trilla med henne i trappan.
SvaraRaderaAj aj aj. Hoppas du mår bättre snart.
SvaraRaderaJag säger som Dynamit-Harry i Jönssonligan: "Vilken jädra smäll!" ;)
SvaraRaderaSkämt åsido, tur att det ändå gick så pass bra som det gjorde för jag vågar inte tänka på hur illa det kunde ha gått om du trillat uppe i trappan eller burit på lillhönan ♥♥♥
Aj då. Ja det var ju verkligen tur i oturen att du endast bar på boken och inte din dotter. Hoppas det går fint med dig. Du får gosa ned dig med en bok och vila när du kan. :)
SvaraRaderaJag känner mig mest klantig. Lite mörbultat men annars är det ingen större fara.
SvaraRaderaTack för er omtanke!